Den 23 april varje år firas Världsbokdagen. En temadag som instiftades 1995 av Unesco. På deras svenska webbsida kan man bland annat läsa att Unesco uppmärksammar:

… böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Böcker är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande, och målet med Världsbokdagen är att uppmuntra författare och kämpa mot analfabetism.

Till skillnad från Kanelbullens dag, som är ett marknadsföringsjippo, handlar alltså Världsbokdagen inte om att kränga böcker. Den handlar om yttrandefrihet, demokrati och allas rätt till berättelser.

Böcker, berättelser, läsning. Dessa ord har alltid stått mig nära. Ända sedan jag lärde mig läsa som litet barn har böcker stått högst på min önskelista varje födelsedag och jul. Innan jag fyllde tolv hade jag läst allt värt att läsa på barnavdelningen på skolans bibliotek. Bibliotekarien hade fullt sjå med att hitta lämpliga böcker till mig från vuxenavdelningen, för på nittiotalet var kategorin Unga vuxna inte så stor. På sommarloven plöjde jag tummade exemplar av Harlequin-romaner och gamla dammiga John Steinbeck i husvagnar och sommarstugor.

Jag propagerar stolt att läsupplevelsen ger dig möjlighet att resa till andra platser och lära känna nya människor. Den övar dig i att inta nya perspektiv och tränar din empatiska förmåga. En uppsättning väl utvalda tecken, skrivna av en författare som inte sällan lagt hela sin själ i att hitta på, skriva ner och bearbeta en berättelse. Är det inte fantastiskt?

Min bokhylla (bilden ovan visar ca en tiondel av hela hyllan) är full av böcker jag läst, och som jag ännu inte läst. Några favoriter är Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit som jag uppmuntrades att läsa i åttonde klass, Donna Tartts Den hemliga historien som fortfarande är inom topp fem av de bästa böckerna jag någonsin har läst. Vi har också Roberto Bolaños 2666 som platsar in på samma lista. I pockethyllan längst upp trängs ungdomens Gardell med nyfunna älsklingar som Jonathan Franzens Tillrättalägganden, Gillian Flynns Vassa föremål och Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. Samtliga nämnda har fått mig att förundras, skratta, gråta, våndas och dras med till vad som känns som andra dimensioner.

Böcker, berättelser och läsning är också sådant jag numera arbetar med varje dag. Jag får genom mitt arbete som redaktör och korrekturläsare hjälpa till att släppa fram författare och deras berättelser.

Jag skrev ovan att Världsbokdagen inte är ett marknadsföringsgrepp. Dock har svenska bokhandlare i samarbete med Bonnier Carlsen sedan 2015 utökat dagen till att innefatta en hel vecka – Världsbokveckan. Syftet är att uppmärksamma och satsa på barns läsning. Under veckan pratas mycket om barns läsning i bokhandlarna och skolklasser bjuds in att komma och hämta gratis böcker.

Mitt bästa tips till dig för Världsbokdagen och hela den här veckan är att ta med ditt lånekort och besöka ett bibliotek i din närhet. Låna en bok du är nyfiken på och läs den. Läs den tyst eller högt, för ett barn eller för vem som helst som vill lyssna. Njut av att vi har tillgång till berättelser.