Annie John av Jamaica Kincaid handlar om en flicka som vid bokens början är ungefär tio år och bor med sin familj på ön Antigua. Dagarna i ända hänger hon i hasorna på sin mor och är som allra mest uppmärksam när modern visar föremål ur kistan med saker från flickans första år. Flickan är Annie John och berättelsen tar snart andra vägar. Hon behöver bryta sig loss från sin mor och detta börjar med ett svek från modern.

Det är i alla fall så Annie uppfattar det när modern tycker att de inte längre ska bära klänningar i matchande tyg och strax därefter talar om att Annie är på väg att bli en ung dam. Den villkorslösa kärleken vänds här till ett hat som sedan ska genomsyra hela Annies uppväxt. Jamaica Kincaid beskriver känslorna hos Annie i bara ett fåtal ord, men så fort dessa är uttalade målas en scen upp med ett avgrundsdjup kvinnorna emellan.

Från att ha varit lydig och ordningsam börjar Annie ljuga om var hon har varit och vad hon har gjort. Hon gömmer biblioteksböcker och glaskulor under huset, och när modern hittar kulorna blånekar hon. ”Nej, jag har inga kulor.” Hon fungerar som en självutnämnd ledare för de andra flickorna i klassen och utmanar ständigt lärarinnan och kamraterna.

Den här berättelsen tål att läsas långsamt och med reflektion. Det som på ytan verkar vara en missförstådd flicka ter sig vid närmare läsning som något annat, närmast en tyrann. Vem är det som inte kan hantera förändringen som sker? Modern eller dottern?

Jag rekommenderar Annie John av Jamaica Kincaid varmt till dig som vill ha något att fundera kring, att vrida och vända på. Det är en välskriven berättelse om barndomen, om uppgörelse, om vuxenblivandet.

Boken finns i pocket på bland annat Bokus och Adlibris. Du kan naturligtvis också låna den via ditt lokala bibliotek.