I går träffades bokcirkeln och pratade om Vad jag bevarat av Wallace Stegner. Boken är en berättelse om fyra personer, två par, som träffas i unga år i en universitetsstad i Mellanvästern och som sedan tappade kontakten. Nu är alla fyra gamla och en av dem – Larry – berättar för oss om deras gemensamma liv och allt som han bevarat från deras relation.

Vi träffades på en grekisk taverna eftersom de i boken åker till Grekland en gång. I övrigt drack de mest drinkar och hade picknick, vilket inte passade oss nu mitt i senvintern.

Vänskapen är det stora temat i boken. Stegner skriver fram de fyra människornas vänskap med sådan ömsint blick att jag bygger upp tårar mer än en gång. Karaktärerna är verkligen människor, med alla egenskaper en människa har: lust, drömmar, sorg, avund, ilska … Nyanserade, trovärdiga och ödmjukt beskrivna.

Vi älskade boken i stort sett samstämmigt: Efter samtalet hade vi bara fyror och femmor i betyg.

Det här är Wallace Stegners sista bok, skriven bara ett par år innan han dog. Han tillhör den amerikanska litteraturens stora namn och jag är så oerhört glad att jag upptäckte detta författarskap. I mitt liv kommer jag att vilja läsa mer av Wallace Stegner.

Vad jag bevarat finns att köpa på bland annat Bokus, Adlibris och Cdon.

Läs om andra böcker vi läst i bokcirkeln.

Nästa gång vi ses ska vi prata om Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir.