Jag är inte ensam om att ha läst Samlade verk av Lydia Sandgren den här sommaren. Vart jag än har vänt mig har det pratats om boken och så länge jag höll på att läsa själv slöt jag mina öron men nu vill jag inte göra annat än att diskutera den med andra som läst.

För det finns så mycket att prata om i denna debut. En roman som sträcker sig över årtionden, som utspelar sig i Göteborg och kretsar kring en familj där modern har lämnat man och barn. En dag gick hon bara, utan att säga till. Den nu vuxna dottern Rakel har aldrig förlåtit och påminns ständigt genom att jämföras med sin mor, i såväl sociala som akademiska sammanhang. Rakel kommer över en tysk roman som verkar handla om hennes mor och blir besatt av att ta reda på sanningen.

Samtidigt får vi följa föräldrarna som möttes i vimlet när de var tjugo nånting och egentligen ville satsa på sina karriärer. Martin Berg på sitt skrivande. Cecilia Wikner på sina dubbla magisterexamina. Gustav, deras närmste vän, på sin konst. I nutid är han en av Sveriges mest kända konstnärer med porträttmåleri som specialitet. I bokens skälvande nu har han en retrospektiv utställning i Göteborg som till stor del representeras av porträtt av den försvunna Cecilia. Plötsligt stirrar Cecilias ansikte mot Rakel vart hon än går.

Det här är en av de största läsupplevelserna jag har haft på länge. Boken är välskriven och ordentligt underbyggd. Språket är levande och ordrikt. Lydia Sandgren har (inhämtat) kunskap inom så många områden att det svindlar. Allt från psykologi – hon är ju psykolog till yrket – till arkitektur, litteratur, historia, konstvetenskap, medicin och antropologi. Detta märks tydligt i hur hon gestaltar personerna och placerar dem i en verklighet med bagage och tankar.

Jag är otroligt tagen och berörd av romanen. Vuxenblivandet och dess vedermödor. Tvivlet, det dåliga eller bra självförtroendet, livsvalen som påverkar så många omkring en. Moderskärleken som är så svår och oåtkomlig. Och det faktum att modern lämnat familjen – kan vi prata mer om det? Så sällan det har gestaltats i litteraturen.

Men så har vi också något (eller snarare någon) som retar mig. Martin. Varför frågar han aldrig efter Cecilia? Flera av deras gemensamma vänner kanske hade kunnat hjälpa till. Varför accepterar han, av vad som avslöjas för läsaren att döma, bara att hon lämnat honom? Är det här ytterligare ett bevis på hans livs dilemma: att han inte färdigställer. De samlade verken av hans texter ligger i sorterade och osorterade lådor på vinden och varje gång han försöker ta sig för att skriva hittar han en anledning att inte. Han snarare drabbas av livet än lever det, och verkar konstant vänta på att någon ska ta honom i handen och leda honom framåt.

För mig är det nästan lika underhållande att irritera sig på saker i boken som att bara följa med och njuta. Jag längtar efter att kunna läsa om Samlade verk av Lydia Sandgren – för den tål att läsas flera gånger. Jag är övertygad om att den kommer att bli en modern klassiker.

Samlade verk av Lydia Sandgren finns att köpa på bland annat Bokus och Adlibris. Du kan naturligtvis också låna den via ditt bibliotek eller läsa den digitalt.