I Om det inte vore för dig möter vi Mischka som lider av begynnande demens med afasi. Frustrerat letar hon efter något som påminner, men tappar det igen. Det är grannen Marie som märker det, och stöttar så gott hon kan. Snart klarar Mischka sig inte själv och flyttar till ett boende där hon varje vecka övar med logopeden Jérôme för att hitta och behålla orden. Det är nämligen något viktigt Mischka vill säga till en person från barndomen, och på varsitt håll försöker Marie och Jérôme hjälpa till.
Jag dras med i Mischkas kamp för att nå fram med sitt budskap. Hoppas att hon ska lyckas nå fram i tid. Samtidigt fnissar jag då hon svarar ånej när hon menar okej och när hon kallar biträdet för avträdet. Tufvessons översättning är strålande, och måste ha varit kamplicerad, för att låna Mischkas ord.
Här finns även intressanta spår av kritik mot äldreomsorgen. För i mardrömmarna presterar Mischka inte tillräckligt väl för att stanna på boendet och många köar för hennes plats. Hon är ju bara en gammal dam.
Om det inte vore för dig är en fin, sorglig och stundtals riktigt humoristisk berättelse om att säga vad man vill ha sagt innan det är försent. Om det så är ett tack, eller ett förlåt.
Recensionen publicerades först i Biblioteket i fokus nr 2 2020.
Boken finns att låna på biblioteket. Om du vill köpa boken finns den på bland annat Bokus och Adlibris.