I Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah listar huvudpersonen Sonia alla män hon varit med, där nummer 0 är han hon bara kysste, nummer 1 är pojkvännen och sexdebuten och därefter följer männen som hon haft sexuella relationer med upp till cirka nummer 50.
Allt börjar i Malmö, vidare genom Sonias juridikstudier i Lund och slutligen till Stockholm där hon får arbete på en tankesmedja. Hela tiden söker hon sig till männen, på Tinder och på krogen. Hon vill ha dem, ligga med dem, känna deras blickar på sig, deras kukar i sig. De tycker att hon är härlig och frigjord, men hon tycker att de flesta är dumma i huvudet. De tror på hennes fejkade orgasmer och ställer frågor som ”var det skönt för dig också?”. Hon ljuger ja, men varken männen eller hon ger sexualiteten och utforskandet en verklig chans.
Sonia letar efter sina egna gränser för att kunna sätta dem, men verkar i själva verket inte så intresserad av vare sig gränssättandet eller att sexet ska vara bra. Det ska liksom bara överstökas för att stilla hennes ångest, oro eller frustration över att vara ensam.
Många av männen känner jag igen, jag har också träffat dem och låtit dem passera. Han som hellre skulle vilja satsa på sin karriär som musiker, han som älskar Charles Bukowski och han som det senaste året bara har läst Marcel Proust. Också han som eventuellt har en flickvän, men som är lite vag om just detta. Jag har också lyssnat, låtsat intresserat, precis som Sonia.
Flera av männen gör mig förbannad och därefter uppgiven. Tänk att vi fortfarande på den här sidan 2000-talet ska behöva förklara samtycke för vuxna bildade män. För det gör ont i mig när Sonia inte kan säga nej, för att hon är rädd att bli nobbad. Även om det gör ont både fysiskt och psykiskt.
Inte alla män är idioter. Några av dem skulle faktiskt kunna vara något att ha, enligt Sonia:
”Trygg men ändå upphetsad. Trodde inte att det gick.”
Som att hon själv är lika fast i hora- och madonnakomplexet som många av männen hon träffar. Jag vill bara säga till henne att det går, det går.
Allvaret lättas upp av knivskarp humor, vilket är tur för annars hade läsningen varit outhärdlig, tror jag. Humorn finns både i blicken på alla dessa män och deras egenskaper, och för att rädda ansiktet på både läsaren och Sonia i mindre roliga situationer:
”Jag tänker att han var ett onödigt vanärande av det personliga sexuella varumärket.”
Formen i Männen i mitt liv är redogörande och effektfull, men någonstans vid nummer 20 börjar jag irriteras av den. Jag förstår poängen, och vill ha mer. Jag skulle vilja att Sonia lär sig något och tar saken i egna händer, istället för att låta sig hända. Inte att hon blir räddad av en nice guy, åh nej, men att hon får syn på sin sexualitet och följer den. Det är inte ett lyckligt slut jag är ute efter så som en utveckling, en framåtpekande rörelse, ett litet hopp om bättre sex.
Den otroligt bra inläsningen av ljudboken står Sissela Benn för. Hennes anslag och ton passar så bra med texten och ger de ytterligare en dimension.
Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah finns att lyssna på via t.ex. Storytel och Bookbeat. Den finns att köpa via Bokus och Adlibris. Du kan såklart också låna den via ditt lokala bibliotek.
