Sommarens semesterläsning blev Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Jag har tidigare inte läst något av henne, men blev rekommenderad av en god vän att läsa den här.
Vi möter Nahid när hon just har fått ett cancerbesked, en dödsdom. Hon vägrar först tro på läkarens ord. Det är inte rättvist. Nahid är stark, så stark att hon inte vill berätta om cancern för någon, inte ens för sin egen dotter. Ingen ska få tycka synd om henne. Hon ska klara sig själv. Envishet, stolthet, vrede och bitterhet. Hela hennes liv har varit en kamp, för att överleva och att kunna leva.
Nahid växte upp i revolutionens Iran med sin mor och många systrar. På universitetet i Teheran möter hon Masood och ett gäng andra revolutionärer som delar hennes tankar om demokrati och frihet. Om nätterna smider de planer för ett nytt Iran och delar ut flygblad med marxistiska budskap. Under en enorm demonstration går allt åt skogen, många av deras medkämpar skadas och flera dödas. Så också hennes yngre syster. Nahid och Masood klarar sig och lever under jorden ett tag tills Nahid inser att hon är gravid. Med ett barn på väg måste de fly, och lyckas illegalt ta sig till Sverige.
Det som gör boken så stark är hur Hashemzadeh Bonde skriver fram en karaktär som både saknar känslor, motarbetar dem, och samtidigt översköljs av känslor. Allt sker växelvis, och varje ord bär vikt och nyans. Genom Nahid får jag som läsare känna hur det känns att bära skuldens ok, för att ha lämnat och ha blivit lämnad. Och samtidigt denna enorma kärlek.
Mina känslor inför boken växte sig bara större ju längre jag läste. Det som började i frustration inför Nahids beteende och vrede, utvecklades till ömma känslor. Jag vill lyfta upp och hålla om henne. Vagga och säga: Du har gjort så gott du kunnat.
För överlevnad och kamp är något viktigt att läsa om. Oj vad jag känner mig tacksam för att ha fått läsa den här boken. Jag kommer att bära med mig den länge.
Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde finns att köpa på bland annat Bokus, Adlibris och Cdon.
