Sekten på Dimön lockade mig något enormt när den kom ut i februari 2017. Fascinationen för sekter har jag haft i många år, och att Mariette Lindstein, författaren, varit involverad i Scientologerna gjorde mig än mer sugen på att läsa boken. Av någon anledning kom andra böcker emellan, men för några veckor sedan kom jag mig till slut för att lyssna på boken. Den är inläst av Gunilla Leining, en röst jag trivs med att ha i mina öron i mer än tio timmar.

Huvudpersonen Sofia har precis avslutat sina studier i Lund och kommer via en föreläsning i kontakt med den karismatiske Franz Oswald som driver en New Age-rörelse på den fiktiva bohusländska Dimön. Hon är smått vilsen med vad hon ska göra därnäst och ser därför ingen anledning till att tacka nej till Oswalds erbjudande om att besöka herrgården där rörelsen håller till. Hon introduceras till läran Via Terra, som enligt Oswald ska ge kroppen och själen balans utan andliga inslag. I motsats till mindfulness och meditation fokuserar man inom Via Terra på att dra kraft ur det förflutna, både positiva och negativa minnen. Sofia genomgår programmet (med visst tvivel) och blir samtidigt tillfrågad om hon vill bygga upp och driva ett bibliotek i rörelsens regi.

Ja, redan där någonstans börjar Sofia ana att det är en sekt hon dragits in i, men drömmen om att få bygga upp ett bibliotek får henne att tacka ja.

Boken är uppbyggd som klassisk underhållande spänning med täta cliff hangers, vilket får mig att gå omvägar på promenaderna för att lyssna på ett kapitel till, och ännu ett.

Språket gör den lättläst – lättlyssnad – och flyter bra. Dock finns det lite för många liknelser till eld: flera karaktärer som inte är släkt med varandra har hår rött som eld, och alldeles för många saker glöder, inte bara solen. Om jag varit redaktör för boken hade jag uppmuntrat Lindstein att använda mer variation i sina liknelser, och slopa en del av dem helt för att låta läsaren själv föreställa sig.

Många sekvenser avslutas med varsel, vilket är ett vanligt grepp i spänningslitteratur som pekar framåt och får läsaren att vilja läsa mer. Men när varslen kommer för ofta reagerar jag och blir störd.

Exempel på varsel som stör mig:
När de gick ut genom dörren vände sig Oswald om och gav henne en ondskefull blick och då visste Sofia att det skulle bli en förskräcklig dag.

I sådana sekvenser liknar berättelsen sensationsjournalistik. Som om dessa varsel är litteraturens klickbete. Det finns mer sofistikerade vägar att ta när man beskriver kroppsspråk och ansiktsuttryck. Låt Oswald ge henne en ondskefull blick, ja okej, men låt Sofia uppleva den förskräckliga dagen istället för att berättarrösten skriver mig på näsan. Så, nog om det.

I Sekten på Dimön förekommer extrema väder: från smällkall vinter med snöstorm, till svettig fuktig sommar. Jag minns inte om det står så i boken, men jag upplever att de på Dimön har både den kallaste vintern och den varmaste sommaren i mannaminne, precis som i Mons Kallentofts böcker om Malin Fors och i Hjort Rosenfelts böcker om Sebastian Bergman. Det extrema vädret bidrar till spänningen och skapar naturliga hinder för karaktärerna. Dessutom skapar det associationer – visst kommer vi minnas sommaren 2018 på grund av den extrema värmen?

Sist men inte minst funderar jag på varför Sofia inte lämnar Dimön tidigare. Jag köper inte helt hennes motiv att stanna, eftersom hon redan från början sätter sig på tvären och tvivlar, dels på Via Terra, dels på Oswalds metoder. Ikläder hon sig rollen av hur vi tror att vi skulle bete oss om vi själva hamnade i en liknande situation? Att vi skulle resonera logiskt och med sunt förnuft dra oss ur? För det är just vad jag läser in i Sofia: logiska resonemang och sunt förnuft. Ändå stannar hon.

Som jag skrev inledningsvis var det författarens egna erfarenheter som fick mig intresserad av boken från början. Jag skulle därför gärna läsa berättelsen om hur Mariette Lindstein drogs med i en sekt, den ej tillrättalagda versionen.

Jag ger ändå boken 3/5 i betyg, för trots mina invändningar är den underhållande och spännande. Förmodligen kommer jag ge mig på uppföljaren, Sekten som återuppstod, inom kort för jag vill ju trots allt gärna veta mer.

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein finns att köpa på bland annat Bokus, AdLibris och Cdon. Boken gavs ut av Forum i inbundet format, av Bonnier Audio som ljudbok och finns även i pocket från Månpocket.