The Mars Room av Rachel Kushner är döpt efter strippklubben där huvudpersonen Romy Hall har arbetat för att försörja sig själv och sin son. När boken börjar sitter hon kedjad på en buss tillsammans med femtionio andra dömda på väg till ett fängelse i kaliforniska The Valley där hon ska avtjäna två livstidsdomar för att ha dödat en man som stalkat henne.
Utan advokat men med en undermålig offentlig försvarare greppar hon efter halmstrån och maktlösheten väller över henne när hon väl på plats inser att hon inte ens kan ringa ett samtal om inte numret tillhör en specifik operatör, enligt fängelsets regler.
Sonen får Romys mor ta hand om. Besök är något som sker oregelbundet och Romy längtar efter sin son, samtidigt som hon försöker överleva en dag i taget och behålla modet uppe. En dag får hon ett brev där hon informeras om att modern har dött och att sonen tas om hand av motsvarande socialen. Det är nu hon verkligen behöver ringa, utan framgång.
Hon försöker ta till allt för att rädda sin son från systemet och tvingas till desperata val. Hon är så tydligt medveten om att valen är desperata, men måste ändå göra vad hon kan. Mitt hjärta brister nästan när jag läser. Men är det för sonens eller för hennes egen skull? Vi får nämligen aldrig se berättelsen ur sonens eller Romys mors perspektiv. Vad gör man för att överleva varje dag i fängelset?
I allt det här har Romy också något slags vardag i fängelset där hon med sina medfångar utför arbete i form av sömnad och tvätt av kläder. Och får tillgång till utbildning för att kunna klara sina SAT (motsvarande högskoleprovet). Romy möts av förvåning när hon berättar att hon både har gått ut high school och klarat sina SAT. Utbildningen hon ändå väljer att få (för att få tiden att gå?) är medelmåttig, om ens det.
Vi får utöver Romy möta en kör av röster, medfångar och fångar på andra fängelser, som alla är smarta, om än inte utbildade, men fattiga. Det är något som är gemensamt för alla dessa fångar. Samhället ger dem inte förutsättningar till ett drägligt liv, samhället ger dem så långa straff att de aldrig kan komma ut. Den som hörs tydligast är den före detta kriminalaren Doc, vars erfarenheter ger oss en inblick i inte bara kvinnofängelset, utan hela fängelsesystemet. Vi har dessutom fängelsepedagogen Gordon som på fritiden läser Thoreau och Kaczynski (Unabombaren) och jämför deras dagböcker om att leva i och av naturen. Naturen som så tydligt står för friheten.
Boken påminner om ett reportage som blottlägger orättvisa, vanmakt, våld och förnedring. Researchen är gedigen – Kushner har haft mycket kontakt med dömda kvinnor och har vänner som är dömda till livstid – enligt en intervju i Aftonbladet där det också framgår att huvudpersonen har mycket av Kushners uppväxt i Sunset District, San Fransisco i sig. Boken är också verkligen en skarp kritik mot USA:s rättsväsende.
The Mars Room lämnar mig upprörd över rättsväsendet i USA, glad över att ha fått en så autentisk inblick i att leva med en livstidsdom och förbannad över futtigheten i hur vi människor skapar regler.
The Mars Room av Rachel Kushner finns att köpa på bland annat Bokus, Adlibris och Cdon.
