I Nio främlingar av Liane Moriarty får vi möta just nio personer som alla tar in på hälsohemmet Tranquillum House för en tiodagars retreat. Bland gästerna har vi en före detta bästsäljande författare, en pensionerad fotbollsspelare, en familj som har förlorat sin son, en jurist som besöker hälsohem varje år, ett par som vunnit alldeles för mycket pengar på lotto och en frånskild småbarnsmamma som främst vill gå ner lite i vikt. De har alla olika mål med varför de kommer till Tranquillum House – men den gemensamma nämnaren är att de behöver förändring.
Redan när de anländer till hälsohemmet förstår man att det här stället drivs med okonventionella metoder. Till exempel beslagtas snacks och vinflaskor utan gästernas vetskap. Det är för ert eget bästa, är förklaringen. De får också genomgå ett antal tester inklusive blodprover när de anländer. På frågan varför får de inte något egentligt svar.
Vad som en början verkar vara en stillsam retreat eskalerar snart till ett socialt experiment. Gästerna ställs inför till synes omöjliga utmaningar, och inser snart att de måste samarbeta för att komma därifrån med hedern (eller kanske rentav livet?) i behåll.
Moriarty sätter i den här boken fingret på många av våra samtida problem med stress, mobilberoende och annan beroendeproblematik, snäva normer för utseende och individualism. Med både humor och allvar skildras här något som påminner om en dokusåpa, där läsaren får vara flugan på väggen. Även om vissa karaktärer tangerar extremer, kan jag ändå känna mycket igenkänning – och framförallt mängder av empati för de olika personernas liv, bagage och drömmar.
Liane Moriarty berättade om boken under bokfrukosten jag besökte under Bokmässan och lyckades med enkelhet få mig lässugen. Jag hade inte läst något av henne innan för att jag tänkt att det är för mycket underhållning för min smak. Och ja, jag kan fortfarande säga att det är underhållning, men det är smart underhållning skriven med finess. Bara en sådan sak som att författarrösten kommer in och kommenterar att ingen på riktigt har smaragdgröna ögon – det måste vara kontaktlinser – gör att jag myser och och tänker: yeah!
Boken är kapitelvis uppdelad så att du får följa en karaktär i taget och till viss del befinna dig inuti respektive persons huvud. Många röster, många perspektiv. Det är skickligt skrivet, men svårt att hålla koll då och då om man som jag lyssnar på boken. Det krävs alltså lite fokus.
Om jag ska ha någon invändning är det att avtoningen i slutet är alldeles för lång. Även om jag vill veta hur det går för de nio främlingarna, behöver jag inte se alla rida lugnt mot solnedgången.
Nio främlingar finns att lyssna på via Storytel och Bookbeat. Boken kan också köpas på bland annat Bokus, Adlibris och Cdon.
